För mig gör det de samma. Så länge landet växer sig starkare och folket är nöjda, men blir folket nöjda över detta? Det Erdogan kallar för ”demokratisering” och ”kurt acilimi” gäller det bara för minoriteterna? Båda innebär inte samma sak. Vad händer med oss andra då? Inte för att jag efterfrågar något, men balanseras inte sådant här så blir konsekvenserna att man anklagas för separatism. Just i Turkiet så faller det in i kategorin för de värsta man kan anklagas för.
I ett representativt majoritets styrt samhälle ger man minoriteter speciella rättigheter, för att deras intressen inte ska bli helt förbisedda. Innan dessa rättigheter ges så mäter man temperaturen hos resten av folket, på hur dessa kommer att reagera. Samerna har i Sverige t.ex. rätten att ha ren hjordar. I Turkiets fall, så känner sig majoriteten osäker dels pga. spekulationerna och dels för att man smått blivit bortglömd.
Men jag har förtroende till att regeringen gör det rätta, för man har en stor stab som undersöker var bärande grupper står i frågan och söker en balansgång. Att man tom bjudit in CHP och MHP för att nå ett mellanting, fast de nekat så kan man inte förbi se deras åsikt och ståndpunkt. Det enda jag har i kritik är vad mer specifikt man gör. Är det demokratisering med större koncentration på mänskliga rättigheter för alla eller är det endast minoritetsfrågor som ska återgärdas? Handlar det om att minoriteterna fritt kommer få tala och skriva sina andraspråk (det första är turkiska i Turkiet) eller handlar det om att ge PKK en allmän amnesti?
Någon som hamnat i kläm under denna period är samtlig säkerhetspersonal, men främst TSK. All skit som hänt har man tolkat från att militärledningen inte vill ha en lösning. Om militären står som syndabock får PKK falangen legitimitet, detta kort har man utnyttjat för fullt. MIT sökte antropologer som talade kurdiska och detta tolkades som att man mer grundligt ville störa ordningen. En flicka trampar på en mina och ROJ TV går ut med att soldater sköt granatkastare på flickan….. ett skott på flera kilometers avstånd träffar mitt i prick och det finns en kropp kvar att identifiera… Är det bara jag som förstår vad som försigår?
Något som jag är starkt emot är DTP pamparnas utspel. Emine Ayna som förlitar sig på Erdogans godvilja för försoning för en separatistisk fylld PKK propaganda om att Apo skulle vara motparten….. Jag skäms över att ingen klippt till kärringen och visat skosulan som hennes motpart och hänger svinet i Imrali….
Det är i allmänhet sådana som Aynas mål (de som är mer PKK än PKK), att det inte blir någon slut på terrorn. Försvinner terrorismen (PKK), så har man inte samma inflytande, vapen, idioter att rekrytera och pengar. Därför är det ett mardröms scenario för sådana att Turkiet skulle få ro.
Ett vanligt argument bland PKK och deras sorgliga anhängare har varit att ”vi vill inte slåss, vi vill ha en demokratisk lösning”. När jag ser dessa bilder, undrar jag om dessa ens kan stava till demokrati, och om dem nu kan det förstår innebörden…. Släpp lös röda baskrarna och ge dem rättigheter på liberalistiskt manér!
Ni kommer förstå mig bättre när ni ser videon nedan (återigen stenkastning och fega kräk som använder småbarn som sköldar):
Hürriyet Video'larını izlemek için Flash 7 veya daha yüksek eklenti yüklenmeniz gerekmektedir. Yüklemek için tıklayınız!!!
Sancak Beyi Emre


