Upploppen i Turkiet

Det har pågått i några dagar nu, men nu har det fått internationell prägel då det kommit upp i media. Min första reaktion var, när jag hörde om detta (första dagen), var att det var en vardaglig händelse. När jag senare hörde om hur hårt polisen gått fram, då reagerade jag på våldet ! För demonstrationerna var till en början fredliga och symboliska. Jag deltog dessutom i en symbolisk stöd demonstration i Sverige. Men väl där insåg jag hur skruvade människor var. Det handlar inte om ett gäng träd (är själv en miljövän) eller en park, utan detta var en ideologisk kamp (vilket jag hatar så länge det inte har att göra med extremister).  Jag bevittnade även GP intervju som gav mig kalla kårar (jag är en härdad herre). Vi hade en jubel idiot som hoppades på revolution i Turkiet som ” början på en turkisk motsvarighet till Arabiska våren”. Samma människa beskrev demokrati och sekularism som en ”process” (mycket behöver väl inte tas på allvar från en människa som besitter detta omdöme och kunskap).

Jag är kritisk till den sittande regeringen i Turkiet. Men inte så kritisk och förräderisk att jag går att efterliknar den turkiska statsapparaten till en arabiskstat (peka på en fungerande demokratisk och stabil arabisk stat, så tar jag tillbaka uttalandet). Detta uttalande kommer från en person som är vald (!) till en position bland turkiska föreningar och är politisk aktiv (gissa var) i en av de röd GRÖNA partierna. Svensk politik som är representativ, har en person som kan kalla en folkvald med över 50% röst marginal för ”diktator” (en akut kurs i etik och demokrati efterfrågas). Samma människa hade mage och intellekt nog att jämföra dessa händelser med NATO:s falseflag operationer i Turkiet…..

Det än mer slående är att dessa människor samlas och sjunger…. Revolutionära sånger…. Inte nog med det, deras vänner i Turkiet har fått för sig att polisen har kommit fram till att ”tårgas inte fungerar längre, utan att man nu mer använder sig av AGENT ORANGE (tog mig en stund att översätta från turkiska, men man syftar på gasen USA använde i Vietnam)”….

Jag gick utanför dörren för att stå emot övervåldet turkisk polis brukade. Men efter att ha hört hur människor resonerar och agerar, så uppstod en enorm antipati mot dessa människor jag skulle stötta. Det förändrar inte min syn på polisens våld, men jag insåg att det inte handlar om parken eller träden, som man gick ut för egentligen.

Faktum är att trädskövlingen har minskat med mer än 40% sedan AKP tog över och mer träd har planterats ihop med att man har utökat bevattningssystemen (tidigare viss vattenbrist). Man fick utstå kritik för att man blivit ”islamistisk” när man begränsade privat alkohol inhandel genom en indirekt kopia av svensk alkohol lagstiftning (är det kanske Sverige som leder den globala islamiseringen och SD har trots allt rätt?).

Regeringen skiter blankt i folkets vilja i denna fråga. Man kan inte ens svara på vad man ska göra av parken (ryktena säger köpcentrum, på en historisk plats). Man har nu noll legitimitet till att stötta den ”arabiska våren” (även om den inte gynnat någon annan fortfarande expansionella västerländska länder) där man ber ledare lyssna till folkets vilja. Visserligen har  man inte skjutit på någon än (skarpt), men om detta fortsätter i 2-3 dagar till, så är det att vänta. Kritiken är, vad gäller policy, min mening obefogad, överdriven och konstruerat fiktionel.

Vad gäller demonstranterna. Jag är emot allt som bryter mot lag och ordning så länge det inte  är något som vitalt (odefinierat pga. vad människor upplever). MEN jag är emot alla former av extremism! Höger som vänster. Högern ser sig som enda legitima härskarna över staten, vänstern tror på mänskliga ideal som de tycker står över allt. Vänsterns ideal håller jag med om, även om jag själv är höger rent ideologiskt. Jag är emot att människor kommer till skada, men frågan är hur mycket mer människor kommer till skada om de skippar de lagar och den ordning som ändå råder. I Sverige söker man tillstånd för en demonstration, vilket skyddas inom lag. Det samma gäller i Turkiet. Men skillnaden är att i Turkiet, så präglas all vänster från extremism. Det innebär att man skiter i ett eventuellt tillstånd för att man anser ”att det är deras rätt”, utan att bry sig om andra medborgares rättigheter som går åt skogen pga deras arrogans. När detta händer, så tar polisen till medel för att stoppa dem. Oftast, tyvärr, så betyder detta tårgas (inte AGENT ORANGE som vissa får det till) i överflöd och massa skadade människor…

Ingen sida är oskyldig. Men som stat har du ett ansvar gentemot medborgarna. Oavsett om dessa blir några tusen, för majoriteten är principen du beskyddar. MEN de där ”tusen” är också dina medborgare, som du också har skyldigheter till.

Uppdate
Saker att tänka på:

Kan man dra likheter till upploppen i Sverige ? 

Beror dessa upplopp på regeringen, eller är det ett utlopp på frustrationen för att ingen för deras talan ? Vem för deras talan ? Det finns ingen fungerande opposition i Turkiet. Vilka skulle det vara ? De som har en väldigt intim relation med terrorister? De som uppmanade, i parlamentet, att militären skulle göra en statskupp ? Eller de som hotade med att själva ta till vapen ?

Kan det födas en rörelse som blir till ett parti som utmanar AKP ? För dessa händelser kommer att reglera AKP:s arrogans, men kan de organisera sig, så kan de utamana.