fredag 31 maj 2013

Upplopp- och förutsättningarna i ”förorterna”, invandrare kontra svensk


Jag ska börja med att förklara hur debatten förs, och hur de som vill ha en förändring skjuter sig i foten redan innan mikrofonerna slås på.

1.      Man använder uttrycket ”förort” MEDVETET, som inte betyder ” En förort är ett bebyggt område eller en ort som är beläget i utkanten eller i närheten av en större stad. En förort karaktäriseras oftast av att flertalet av dess invånare regelbundet vistas i den närliggande staden, exempel genom att arbeta där”. Utan betyder, ett problem område med sociala och ekonomiska problem, som invånarna inte belyser för att uppmärksamma problemen, utan snarare för att få lite ”cred”.
2.      Representanterna man väljer för att föra debatten är uteslutande alltid de som inte kan föra en debatt. Det är oftast de mindre bildade och med begränsat ordförråd. Varför detta? Det finns högutbildade i dessa områden… Min teori är att man vill förstärka bilden av ett ”hårt område som är invandrartät”.
3.      Man har som grundregel att inte ta på sig något ansvar för sina problem. Integration är ett problem, men man underlättar inte problemet det minsta på eget initiativ. Det samma gäller de ekonomiska.

Jag höll i en föreläsning med titeln ”mänskliga rättigheter och konflikterna i förorterna” ute i Hisingsbacka i Göteborg (de som började med trenden med att bränna bilar). Det första jag sa var ”sluta använda det jävla uttrycket förort”. För jag märkte tidigt hur ungarna använde uttrycket innan jag började tala, att arrangören dessutom ville envist ha med ordet med i titeln gjorde mig fundersam. En av frågorna jag fick under en intervju till en lokal tidning efter föreläsningen, var ”har du någonsin haft förorts problem”. Förort är synonymt med ghetto där djungelns lag råder och det sätter ett värde i ögonen på en betraktare. Hur många har hört Mölndal eller Långedrag kallas förorter? Ni förstår nog min poäng.

Nu ska vi komma till upploppen i Husby. Vad hände egentligen? En man som hotade sin omgivning med machete (stor djungel kniv) oskadliggjordes av polis. Helt i linje med lag och etisk föreskrift. Det är dessutom en plikt för polisen i ett demokratiskt land att beskydda medborgare. Man var på plats och såg till att ingen oskyldig kom till skada. Sen brakade helvettet loss. Varför? Vad gjorde man upplopp mot? Vilken frustration triggades av att polisen skötte sitt jobb? Jag vet inte säkert, men som jag sa tidigare så är staten inte den enda att beskylla för situationerna i ”förorterna”. Hur vet jag det? Jag bodde i Hisingsbacka när upploppen där var i fullgång och jag bodde i Rosengård när det såg ut som ett slagfält.

Vad har du för ansvar? Varje vuxen människa bär på tyngre ansvar ju äldre man blir. Man får förpliktelser gentemot sin fru/man, sina barn etc. Man vill alltid det bästa för dessa inom den inre sfären. Vilket innebär att man då bör fundera på hur man kan stärka sina förutsättningar, med utbildning, umgängeskrets osv. Jag, med invandrade föräldrar, är akademiker, talar flera språk flytande och lever ett liv där jag är nöjd (jag har alltid ett nytt mål att uppnå). Jag kommer ifrån samma områden som man idag klagar på. Det primära som slår mig, med det perspektiv jag nu besitter, är att man vill inte ens försöka på egen hand att förändra situationen, utan man vill att någon håller en i handen och gör det åt dem (så mycket för djungelns lag).

·         Ta upp problemen med stadsdelspolitikerna (själv varit en sådan). Du har rätt att delta på mötena och framföra din synpunkt.
·         Sök till högskolan alt. Komvux (om det fortfarande heter så), så får du en förutsättning till ett bättre jobb och en mer intressan vardag under den perioden.
·         Problemen blir inte bättre än vad du gör dem till. Slå av TV:n och dator, ta en promenad och se vad som egentligen finns i ditt närområde. Är integration ett problem? Skaffa svenska kompisar…

Jag vet att ”invandrare” har fått en identitets prägel bland vissa, man känner en grupptillhörighet ihop med andra människor som fått fly från sina länder av olika anledningar. Men det mest tragiska är att även ungdomar som är födda i Sverige, identifierar sig som invandrare. Precis som ”förort” så har även det uttrycket en helt annan innebörd bland de unga. Det första steget för integration är alltså inte statens- eller samhällets fel. Det sitter faktist i oss själva.

Vad är då jag ? Jag är etnisk Turk, men nationellt Svensk. Varken min etnicitet eller nationella tillhörighet kan ingen ändra på, hur mycket man än skulle vilja, så är dessa egentligen väldigt abstrakta aspekter ganska permanenta. Jag skulle för visso kunna börja identifiera mig som något annat, men jag har svårt att se att det skulle förbli ”jag” och att något skulle kunna få samma känslor för två nya identitets källor som jag har för de jag har nu. För att förklara djupare, jag har två invandrade föräldrar från Turkiet, men är född och uppvuxen i Sverige. Vilket gör att jag egentligen inte har en gnutta koppling till Turkiet på egen hand, utom endast genom mina föräldrar och den enorma släkt som finns kvar där. Däremot Sverige, har jag precis egna förstahands band till. Även om jag inte är ”etniskt” svensk, så är jag en del av den svenska nationen, och en bestånds del av folket som bildar Sverige. Detta betyder inte att jag är mindre av den ena eller andra, jag har friheten att välja själv vad jag är. Svensk är jag, då jag är född i Sverige och har ett medborgarskap. Detta gör mig till nationell svensk (etnicitet spelar mindre och mindre roll idag i ”civiliserade” (välmående) länder). Men jag är etniskt turk, vilket innebär att jag ser ut som en turk, accepteras av den turkiska gruppen som en medlem och har en del av kulturen inlärd som kan appliceras ihop med svenska seder.

Innebär detta att jag inte har samma problem som övriga ? Självklart har jag det. Jag är inte blond och blåögd (stereotypen av svenskhet), vilket gör att jag får min dos av diskriminering. Men skillnaden är att jag stärkt mina förutsättningar och vet hur jag ska handskas med problemen jag stöter på. Blir jag diskriminerad så har staten mekanismer som åtgärdar detta. Det gäller bara att ha viljan att leta och ha glöden att kämpa.

Emre -     

Inga kommentarer: