Vem är det som har problem med ”turken”?

Lägger ni märke till följande:
På senare tid så arbetar man för fullt med att inte skriva och tala ordet turk. Precis som i som svensk i Sverige, så innebär det ordet ”turk” i många sammanhang något rasistiskt eller fascistiskt (som svenska flaggan och att kalla sig stolt svensk upplevs symboliskt med rasism eller invandrarfientlighet). Detta är en sjuk trend i generellt i Europa men med mest slag kraft i Sverige och den försöker man ge uttryck för även i Turkiet. Man försöker att undvika använda ordet och till och med eliminera det.

Ni har säkert läst eller hört talas om det: Samtliga eder man lägger funderar man på att ta bort ordet turk. Den nya ordning som försöker skapas, är ett hybridiskt multikulturellt samhälle baserad återigen på post-franskrevolutions tänkande. Det lustiga är att Europa som sedan urminnes tider slaktat varandra, ständigt varit livrädda för Osmaner, som kunde hålla fred mellan så många olika folk och leva ihop, ska nu lära deras ättlingar om ett ”fungerande multikulturellt” samhälle. Den europeiska går ut på att förtrycka minst en faktor medan den Osmanska baserades på frihet och abstrakt oberoendehet som imperialistiskt tänkande européer räds (dem förstår helt enkelt inte). Hade Osmanska riket blivit ett enda stort slagfält för alla folkgrupper utan att man rört runt och förstört? Än idag har man inte förstått, och man räds det lika mycket än idag. Jag ska inte gå djupare in på detta.

Vem eller vilka är det som räds ”turken” då ?
Det går varken att neka eller dölja, det är aktörer inom främst EU. Men det är något jag inte riktigt förstår…. Vem var det som kallade Osmanska riket för ”turkiskt” ? Vem var det som gjorde ”turk” och ”muslim” synonymt? Alltså, vem myntade uttrycket? Det var inga andra än européerna. Detta trots faktum att varken Osmanerna eller muslimerna identifierade sig som ”turkar” (primär identitets grund iaf)

Vad innebär då ”turk” för dessa?
”turk” var/är grunden till fruktan.
”turk” var/är en källa för beundran.
”turk” var/är grunden till exotiskt, mystik och hemlighets beundran.
Den man var mest nyfiken på, det mest omtalade och mest omskrivna. Det man i hemlighet var avundsjuk på hette ”Gran Turco” (den stora turken).
Det var också namnet på den fiende som man absolut behövde förinta. Det var också därför som bland annat filosofer som Luther och Erasmus förespråkade fiendskap och förknippade ondska och elände med ”turken”. Det är också dessa som la grunden till bilden man än idag har om ”turken”.
Jag ska inte dra ut på det hela. De segerrika och enastående ”turkar” som knackade på Wiens portar har alltid setts som en fiende som man illa tvunget skulle tillintetgöra.
Först gjorde man motstånd. Slog tillbaka dem. Sedan gick man till anfall. Men man lyckades inte förinta dem….

Man gör än idag mycket för att demonisera och dehumanisera "turken". Fiktiva folkmord, laserturken (arab), skogsturken (kurd), diverse konflikter man tar part emot "turken" fast det går emot de mest grundläggande principer man håller som att ta part för terrorister och militärjuntor. Bara för att nämna lite.....

NU…
På senare tid när man försöker få bort ordet ”turk” ur vardagslivet, lagar och konst så blir jag förvirrad. Har Europa inte kommit över sin ”turk” rädsla och fobi? Dum fråga va ?
En fråga till: vem mer är det som anser att ordet ”turk” är ett hot och ett störande moment? Dum fråga igen, frågan är egentligen svaret.

Stort tack till Soner Yalcin !

Sancak Beyi Emre