Som ni kanske har upptäckt, så har jag försökt förklara för en PKK fantast angående dessa linjer, men som alltid. Det är som att försöka lära en sköldpadda läsa och skriva. Hur som, så tänkte jag att det kan vara en ganska bra idé att skriva lite om säkerhetsfronten, då mycket destruktiv propaganda kommer att komma.
De tidigare doktrinerna har varit lite av en kallakriget tänkande linje, där man var misstänksam mot allt och alla. Man har tidigare haft kyliga relationer med samtliga grannar. Med tiden, medan Turkiet liberaliserats, så har mycket förändrats. Doktrinen man följer idag är baserad på ömsesidigt beroende (liberalistisk fredteori, inte undra på att vänster vridna fort är misstänksamma) med handel osv. Även om konservativa greker, äldre syrier och fanatiska kurder tror att turkarna smider planer i mörkret för att invadera, så är det ytterst lite substans i dessa mardrömmar.
Man har under en lång tid nu jobbat för en ”noll problems” vision med grannarna. Detta tänkande exkluderar inte någon, där man försökt lösa problem med Armenien och Iran också. De mest kritiska länderna: Ryssland (som dock inte är en granne), Grekland, Irak och Iran har tagits bort från listan över potentiella hot, till att vara samarbetspartner med gemensam vision och potentiella allierade. Detta grundas i Turkiets växande ekonomiska och politiska makt i regionen, som utrikesminister Davutoglu kallar för aktiv utrikespolitik där man vinner mer inflytande även i Afrika och Asien.
Den nya synen på de tidigare hoten:
IRAK: tidigare uppfattade man Irak som ett hot, mycket pga PKK:s närvaro. Dessutom uppfattade man att ett splittrat Irak utgjorde ett hot mot Turkiets säkerhet. Den nya doktrinen anser fortfarande PKK som ett hot, däremot har man en ny syn på Irak. Samarbete och handel ligger till grund till denna syn, både med Bagdad och självstyrande KRG i norra delarna av landet.
GREKLAND: tidigare ansågs gränsproblemen var en Casus Belli (krigsorsak) med Grekland. Detta har ändrats sedan 2005. Ändringen kan beskyllas på utökad handel och politiskt samarbete. Att Grekland skulle hota Turkiet militärt är i realiteten liten. Dessutom skulle ett krig inte tjäna något till, vilket man äntligen har insett på båda sidor. Istället för att motarbeta varandra så har man insett att man har mer att tjäna på att samarbeta.
IRAN: Tidigare har man uppfattat Irans regim och nukleära utveckling som ett primärt hot. Då bla Irans Shab3 (Kinesisk teknologi) kan nå fram till Istanbul (även om dessa inte är en större utmaning att skjuta ner) uppfattades som ett konventionellt hot. Idag så är den nya inställningen att man inte vill ha kärnvapen i regionen över huvudtaget (även om Turkiet sitter själv på ett 50tal i det tysta). Men regimens hot mot Turkiet har tonats ner, man anser inte längre att Iran (som tidigare stöttade PKK) försöker få till ett regimskifte i Turkiet. Dock slår man fast att Iran inte är en demokrati, men har övergett sina ambitioner att påverka Turkiet destruktivt (terror och regim). Samarbetet med Iran är främst i terrorbekämpning.
RYSSLAND: Det tidigare kommunisthotet från kalla kriget har upphört, tidigare hade man intressen som konfliktar i Kaukasus och på energi fronten. Idag så är ekonomi, handel, energi och Kaukasus en gemensam front som man samarbetar på. Detta innebär att även Ryssland avskrivits som ett hot.
Liberaliseringen går framåt i Turkiet. Men snart kommer man även se problem med detta. Vänstern i Europa kommer göra det. Även om EU är byggd på samma tanke, så kommer det garanterat hitta fel i detta också. Tidigare var man rädd över att Turkiet hade för mycket konflikter, idag har man för få…. Varför vill man inte slåss med Iran heter det idag. Turkiet ”kränker” Iraks gränser när man slår tillbaka på PKK, men PKK kränker varken Iraks, Turkiets, Syriens eller Irans gränser när man springer fram och tillbaka. Lustigt det kan bli va ? Nästa rolighet som slagit mig är att Turkiet är det enda landet i världen där statsministern får ta smällen för allt. Erdogan anses ha hjärnkontroll på allt. Militären skjuter ihjäl terrorister, BDP går ut och protesterar ”mördare Erdogan”. I västerländsk media får Erdogan ta smällen för allt ”Erdogan, griper politiker”. Polisen griper terrorister, och man får det att låta som att det är Erdogan som fört befälet…. Har ni någonsin hört en gangster i Sverige skylla på Fredrik Reinfeldt för att han gripits ? noop… Det finns speciella regler för Turkiet… Vilket i sig är kul, men frågan är om dessa ”kritiker” insett hur korkat dem egentligen målar ut sig?
Sancak Beyi Emre
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Intressanta reflektioner. Jag läste om detta idag, att Turkiet tagit bort Iran från sin lista över säkerhetshot. Det låter rimligt med tanke på alla de handelsavtal länderna har med varandra. Jag förstod dock aldrig varför Iran var där i första taget.
Jag upplever att Iran och Turkiet har haft bra relationer, enda sedan 30-talet faktiskt (Ataturk och Reza Shah). Du skriver om Shahab 3 missilerna, dessa har aldrig varit ämnade för Turkiet, Turkiet krigshetsar inte mot Iran, Turkiet hotar inte Iran. Iran har på senare tid utvecklat flera typer av ballistiska robotar (Shahab, Qiam) eftersom landet hotas av världens mest aggressiva krigsstater. I övrigt kan de flesta ballistiska robotar skjutas ner med antimissiler, men det är inte så lätt som man kan tro.
Ang. PKK, varför skulle Iran ha gett stöd till de med tanke på att systerorganisationen PJAK terroriserar Iran och har dödat flera iranier som kurder.
Just precis. Fungerar teorin för Europa och väst, så bör den fungera på annan plats också. Men det roliga är att väst inte låter folk leva som de själva förespråkar hellre. Utan Turkiet måste hjälpa till att ”svälta” ut Iran, som man gjorde med Irak en gång i tiden. Anledningen till att man var på listan var att Iran stundtals agerade i favör för PKK tidigare. O med amerikanska lobbyn i Turkiet, så hamnade man där.
Turkiet och Iran har goda relationer trots allt. Missilerna är möjligen inte ämnade för Turkiet, men viss utrustning tolkas aggressivt och hotande trots allt. Men Iran har som alla all rätt i världen att utveckla och försvara sig mot invasioner. Så länge krigsmakten används i försvarssyfte, så har ingen någon som helst rätt att lägga sig vad Persiska inre affärer på den fronten.
Stödet var innan PJAK bildades. O även då värnade man om relationerna. Idag så har man ett samarbete på flera plan. Som även visat sig vara vitala för Iran… Välkommen till en asiatisk/mellanöstern liberalistisk fred :D
Emre
Emre, jag har alltid gillat det du skrivit. Men angående Iran är du helt ute och cyklar. Iran har aldrig sett Turkiet som ett hot. Och inga vapen har någonsin vart ämnade åt att användas för att utplåna Istanbul. Iran är en nation som inte anfallit/startat krig mot någon annan nation i nästan 1500 år. Uppmärksamma gärna att Iran alltid försvarat sig själv mot invasioner. Väst propagerar oftast att Iran har ambitioner att utveckla kärnvapen. Samtidigt som Irans ledande ayatollor utnämnt en fatwa på kärnvapen. Dvs, att utveckla och ha kärnvapen är enligt dessa människor olagligt och en dödssynd. Att bryta mot en fatwa är inget som någonsin gjorts och detta skulle med stor säkerhet underminera hela präst styret. Det roliga med det hela är också att IAEA igår meddelat att Irans kärnutveckling endast är ämnat åt civilt bruk. Ett slag i västs ansikte. ( få se vad dom kommer med för nytt nu ) Sen som "Iran och politik" nämnde så är det inte så lätt att sätta stop för Irans raketer som du kanske vill få det att se ut. Turkiet kan knappt hantera PKK kurderna i bergen, att hantera ett anfall från Iran med en befolkning som vid krig lämnar all oliktänkande vid sidan lär ni ha väldigt svårt att hantera.
Sen har Iran aldrig sponsrat PKK med pengar. Inte ens innan PJAK grundades. Jag vet inte vart du fått dina uppgifter ifrån men du bör dubbelkolla dom.
Tack
Iran och Turkiet:
Jag har studerat propaganda och bla. Den som förs mot Iran en hel del. Jag tror inte heller att Iran primärt har för mål att skaffa kärnvapen, men som tex. Japan, så kan jag tänka mig att man vill besitta kapaciteten att producera dessa om det skulle bli aktuellt.
Iran har nog inte mycket emot Turkiet. Det är två regionella stormakter med brett samarbete, men om nu USA lyfter sitt flyg från Turkiska NATO baser, så tror jag att iaf dessa kan utgöra ett mål. Istanbul exemplet jag använde var inte konkret, utan snarare exempel på ballistiska missilers räckvidd. Men det exemplet har används av USA, Israel, EU (vissa krigshetsare) och extrem konservativa i Turkiet.
Ballistiska missiler är inte svåra att skjuta ner om man har trupp i beredskap. Shab missiler besitter inte samma teknologiska spetts som NATO:s. Men självklart är en missil en missil.
Nu hoppas jag inte att det bryter ut ett krig, men jag tror inte någon i regionen skulle få för sig att gå till angrepp mot Turkiet. Dels för att man är ett NATO land, och man skulle ge en Casus Belli utan dess like för krigshetsarna, sen att teknologiskt, organisatoriskt, försörjning, materiell tillgänglighet osv. är inte på samma nivå.
Tyvärr hade PKK några läger inom Irans gränser förr i världen. Jerma lägret låg 8 KM i Iranskt territorium. Man ställde in flera operationer, för att Iran inte godkände operationerna. Men det har hänt att officerare på eget initiativ gått in, vilket också lett till skottväxling mellan turkiska och iranska MP:n.
Emre
Skicka en kommentar