Tankar kring upploppen i arabvärlden

LIBYEN:
Våldet i Libyen eskalerar ständigt, kanske med all rätt. Det är inte lätt att bli kvitt en diktator som suttit vid makten med både EU och USA i ryggen. Det kommer komma frågor om att Libyen ansetts vara fiende och en skurkstat, men egentligen, vilken diktator har kunnat sitta vid makten utan stöd från USA och nyckelaktörer i EU ? Dessa avgör vilka som sitter och vissa som kuppas bort. Al Jazeera har haft många intressanta artiklar om varför det än idag är väldigt tyst på politikers håll i Väst, och anledningen är ekonomiska intressen (läs olja och gas).

Det som sker i Libyen är en revolt mot en diktator. Det har rapporterats att flygvapnet beordrats att beskjuta upprorsmän med flyg, men där vissa har ordervägrat (lojalitet till folk och land och inte ledare, sann soldat anda, HATTEN AV!). Tänk er de som inte vägrat den ordern…. Det är full kaos alltså, större än det som vi får se i media, för i vanliga fall skulle man ha slagit ner upproret med poliser och militär på marken.

Det som kommer ske är att Överste Kaddafi förhoppningsvis grips/dödas, alternativet till att fly är inte hans stil. Han kommer slåss in i det sista, som kommer resultera i att mycket blod kommer att flyta runt. Att den Libyska militären inte är en stark krigsmakt kommer att leda till att falanger i befolkningen kan slåss och härja lite som de vill, då statsapparaten (med våldsmonopol) mer eller mindre kollapsat och anarki råder. Detta har man även sett när bla. Turkiet velat evakuera sina medborgare. Vissa flygplatser och hamnar är kontrollerade av olika revoltande grupper, som inte alltid tillåter evakuering (ger landningstillstånd) och beskjuter vid vägran. De utländska medborgarna har hamnat i kläm och befinner sig livrädda i ingenmansland.
Om Kaddafi lyckas återta kontrollen och kväva upproret så kommer han bestraffa folket VÄLDIGT hårt. Om nu man lyckas bli kvitt honom, då väntar en väldigt osäker tid. Olika falanger kommer kräva utrymme, och förhoppningsvis kan man kompromissa och komma överrens. I annat fall kan ett långvarigt inbördeskrig vänta. Jag skulle nog gissa på lite av en Irak atmosfär, även om valen inte blir lika låsta, så kommer våldet bli en större del av vardagen. Det jag grundar detta på är att, förutom olika falanger i upproret, så finns även ett gediget klansamhälle. Samtliga dessa har inbördes och yttre konflikter som lättare kan mynna ut i våld nu.


EGYPTEN:
Egyptens folk lyckades bli kvitt diktatorn och hurrade för fullt. Men man delegerade även makten till militären, som lovat en ny konstitution inom 10 dagar. Man kan vara kritisk till att civila överlåter makten till militären, men detta är den statliga institution man litar mest på. Låt oss hoppas att man får tillbaka för förtroendet man ger.

Men redan några få dagar efter att Mubarak avgått (som diktator :) så tillät inte militären Vail Gonim (killen med Facebook upproret) som anses vara upprorets ledare. Men detta hördes det knappt något om i västerländsk media konstigt nog.

Det som är värt att beakta är att militärer har en annan uppfattning över hur ett samhälle bör fungera och har andra ideal. Dessa kan säkerligen hålla lugn på gatan men brister i många andra delar av samhällsstruktur och detta kan ge utrymme till andra grupper (terrorister, extremister osv). Men att militären finns och tar ansvar och kontroll är mycket bättre än att det råder kaos och oreda.

Något som ändå förbryllar mig, och som ingen svensk tidning skrev var att nyckel ministrar och generalstaben var i USA innan upproret, och återvände inte när det påbörjats förrän långt in. Skulle jag vara konspiratorisk skulle jag kalla det en ”statskupp” a la 2.0. En ny post kallakriget agerande från USA att störta en diktator (under kalla kriget satte man ju alla diktaturer på makten genom att störta demokratiskt valda regeringar)?


SLUTORD:
Om Kaddafi faller så kommer det uppstå ett enormt vakum som kan utmynna i precis vad som helst. Ett inbördeskrig, en annan form av stat, ett annat totalitärt styre osv. Men att det tillslut kommer leda till demokrati råder det ingen tvivel om. Däremot kan det vara bra om NGO:s kunde gå in stötta folkets vilja (inte EU, Israel, Ryssland, Kina eller USA:s) för att gå mjukare in på den banan. Däremot kan det vara svårt att hitta modiga volontärer för att göra ett sådant jobb.

Att statliga institutioner blir funktionella snarast är av största vikt i båda fallen.

I Egyptens fall, så hurrar jag inte förrän jag ser militären göra folket till freds och låter fria val hållas med fri rätt till partbildning och åsiktsfrihet. Det lustiga är att västerländsk media blir väldigt tysta om länder där upproren ägt rum. Det är ovanligt tyst om Tunisien och Egypten idag, när den egentliga koncentrationen bör ligga på dessa nu.

Jag tvivlar inte på att demokrati kommer bli det nya modet i arabvärlden, MEN det är ingenting som egentligen säger att dessa upplopp kommer leda automatiskt till demokrati. Om denna demokrati blir den västerländska formen vet jag inte. Men folkets vilja kommer att få större utrymme. Upproren visar att de auktoritära roller som grundas i seder och traditioner kan brytas och man kan lyckas med att slå sig fri. Det är ett exempel på hur en outvecklad region går mot FN:s ideal på sin egen stig, utan yttre påverkan (militär intervention).

Värt att tänka på är att det inte endast är "demokrati önskande medborgare" med i revolterna, utan även skurkar. Man ska vara noga med att fylla ut all maktvakum när sånt här sker, för annars får man en skurk till på tronen.


Sancak Beyi Emre