Man gör precis det ”osmansk freds teori” går ut på

Turkiet är på väg mot något enormt! Man har lyckats lösa en hel del av sina tidigare problem som ansågs vara obotliga och visat prov på enorm handlingskraft. Självklart finns det en bit kvar att gå, men det ser ljusare ut än på länge. Samtidigt som man stärkte både individuella- och kollektiva rättigheter (än mer demokratiskt och transparant samhälle), så fortgick processerna som ständigt fått käppar i hjulet. Varje gång man var ute på detta spår tidigare, så smällde det av en bomb eller en kula som träffade något symboliskt våld som vände upp och ner på opinionen. Men man visade på enorm manöver förmåga och lyckades ta sig förbi detta den här gången. Självklart fanns det provokationer igen, men även dessa isolerades den här gången.

Det man gör nu är att man utökar rättigheter på många fronter, men främst minoritetsrättigheterna blir starkare och diskriminering kommer att straffas hårdare. Men i detta fall så har den främsta koncentrationen varit på kurder. Som historiskt sett haft det svårt vart helst de kommit, och fått vara lidande (minst lika mycket som resten av befolkningen) under de utlands kordinerade statskupper som plågat landet. Nu är junta lagstiftningen väck, junta intentioner är straffbara i civila domstolar och även militär personal kan överklaga till civila domstolar om de tycker att de behandlats orättvist.

Det jag vill komma till är att man följer en linje som jag skrivit om tidigare (låt mig skryta lite:), man har fortsatt bekämpa terrorism samtidigt som man ständigt lyssnat till folket. Alltså, man har lyssnat till framstående och inflytelserika kurders åsikter och lyssnat till vad de anser att de saknat samtidigt som man fortsatt jaga PKK. Med framstående människor, så syftar jag inte på (endast) TV profiler och politiker, utan de som inte individer som inte ens PKK vågar röra vid för att de är så respekterade och omtyckta. De som varit i Turkiet och lärt känna folket vet vad för individer dessa är.

Detta har hjälpt att vända opinionen, om ni tänker efter, så har vi inte haft några upplopp och ”demokratiska bärsärkargångar” på ett tag. Det finns en anledning för det. Den som läser Firatnews ser att TSK inte sitter stilla. Samtidigt som fler och fler klättrar ner och överlämnar sig från PKK.

Detta görs inte heller på något simpelt plan, utan man har samförståelse med flera aktörer och arbetar väldigt kordinerat. Att Turkiet är duktiga på diplomati är inget nytt och man arbetar med en helt ny växel, och har tagit åt sig av Osman Gazis (Osmanska dynastins grundare) flitiga och kloka långperspektivs tänkande.

När man tidigare har sagt att man ska få ett slut på PKK, så var detta inte menat ”nästa vecka på lördag”, eller att man skulle skicka Bolus ökända jägare till Kandil (som är full med propaganda stolpskott, som tom jag hackar sönder), utan man syftade till att man skulle låta dessa eliminera sig själva. Fram till idag har man jobbat successivt och steg vis till detta plan. Förgöra en ideologisk/etnisk terrorgrupp är omöjligt. Utan det leder till Gandhis metod. Att man spöar ständigt nya och tillförsel kommer. Basbug Pasa uttryckte ju att man förgjort PKK ett tio tal gånger. Det är en ond cirkel. Idag jobbar man på flera fronter. Inte endast spränga PKK i bitar, man lägger ner energi på rättigheter samtidigt som man eliminerar tillförseln av nytt manskap, samtidigt som många i PKK (som inte är tok Marxist/Maoist/Lenninister) att de får det de efterfrågade och kommer ner för att förenas med sin familj. Som jag nämnde tidigare, så klättrar många ner nu efter folkomröstningen. Dels för att man ser PKK:s djupa ansikte (endast terror) och dels för att man nu är accepterad på lika villkor. Alltså en multikulturell stat (som turkar alltid levt i, ingen av mina mer nationalistiska turkiska läsare tror väl att Attilas, Cengizs och Osmans riken var homogena?). Ett faktum är att Mustafa Kemals Republik var det heller, det han ville var att bilda en nationsanda, som misstolkades av hans efterföljare (främst av Inönu och juntorna, som jag hatar innerligt).

Det är ingen som förlorar i detta! Det är det briljanta med detta ! Man ger samma förutsättning till alla Turkiska medborgare, och eliminerar PKK:s argument och förnödenheter.

MIT chefen åkte till Imrali och intervjuade Apa, och fick säkert en grund att basera arbetet. Samtidigt träffade diverse ministrar de ledande profilerna bland kurder som jag nämnde innan. Detta är vad man gjorde inrikes, utrikes träffade man (återigen MIT chefen) Barzani klanens ledare och KRG:s ledare Barzani och tände ett grönt ljus för det han legat i beredskap för i så många år. Samma MIT chef, åkte över till USA och underrättade om stegen man skulle ta och bad jänkarna att stöd och i annat fall hålla sig undan. Allt detta samtidigt som man kordinerade sig med Syrien och Iran.

Till de idioter som inte förstod varför man haft så nära relationer med ”skurkstaterna” Iran och Syrien, så handlade det förutom handel, även om terrorbekämpning. Medan de rättfärdiga staterna inom EU stöttade terrorismen som drabbade på annan ort, så dök det upp andra stater (tidigare fiender till viss mån) som stod vid sitt ord. Det är något att betänka.


Sancak Beyi Emre