Strör salt på PKK anhängarnas sår

Att läsa nyheter på Beyan.net är en hobby för mig. Efter en stressig dag så är det skönt att sitta och skratta av sig lite! Deras tvivelaktiga påståenden, halvdana sanningar, oförmåga att se en hel hets bild och ur ett internationellt eller universalt perspektiv lyser upp min dag. Dock så lider jag samtidigt, för jag önskar ingen den smärta man måste känna när man håller den nivå dem håller.

I alla fall, så är det kul att reda ut den selektion av nyheter man väljer att publicera på sin patetiska ”nyhetssida”. Irak fick fin besök av Turkiets president Abdullah Gul i veckan där han bland annat träffade den irakiska morsvarigheten Jalal Talabani. Hela träffen gick ut på att återbygga relationerna till grannen man smått bojkottat under den tidigare regimen. Det var drygt 33 år sedan en turkisk statschef befunnit sig i Irak. Gul uttryckte sig dessutom ”Norra Irakiska självstyret KURDISTAN”! Här snackar vi om att bryta ner tabuer samtidigt. Resan handlar självklart om ekonomi (Turkiet tjänar massivs med miljarder på exporter till Irak), terrorism (PKK och diverse andra liknande socialt- och strukturellt missanpassade grupper härjar i Irak) och vinna Turkiets stöd (en stormakt med vassa framtänder, som ständigt blir bättre) när amerikanerna drar sig ur.

Det är här det roliga kommer! Jalal Talabani (förövrigt min favorit i den Irakiska politiken)gjorde ett uttalande som fick mig att sätta pennan jag tuggade på i halsen. Han sa ”Antingen avväpnar PKK sig, eller så lämnar dem landet”. Jag hade förväntat mig stöd, men inte ett så starkt och ultimat uttalande. Även självstyrets beslutsfattare nickade och applåderade.

Detta steg står inte Beyan ut med! Dem (antagligen dem själva, för dem hänvisar inte till någon källa) letar upp en Irakisk parlamentariker som tycker att hela konflikten är Turkiets problem. Jag vet inte om deras behov av att kontra eller innehållet i kontringen som är mer patetisk?

Om Irak inte kan kontrollera ert eget territorium, och Turkiets suveränitet kränks från ert och resulterar i att turkiska medborgare påverkas och i många fall dör, så är valet öppet. Antingen jagar ni bort dem, stärker er kontroll över ert territorium, får ytterligare möjligheter att importera varor från Turkiet som stärker levnadsstandarden och utökar samarbete som gynnar båda parter. Eller så skickar Turkiet hjälp i form av soldater som undanröjer problemet genom en buffertzon a la Israel (får se vad pro-kurdiska och pro-Israel puckon tycker om den lösningen) eller inför en total blockad återigen a la Israel (o den skulle dem inte heller gillat. Inte när det gäller Turkiet iaf). Jag antar att parlamentarikern dem letade upp är Iraks motsvarighet till Fredrik Malm. Har du inte kontroll över ditt territorium så ringer varningsklockan för att man kanske är en svag- eller misslyckad stat (inte gjort någon djupare analys på Irak, så jag vet inte riktigt hur ill det är), en misslyckad stat har större möjlighet att kollapsa. En kollapsad stat återgår till ”naturtillståndet” som Thomas Hobbes beskrev i sin ”Leviathan”. Det tillståndet vill man helst undvika att uppleva kan jag lova.

Presidenten har talat, självstyret nickat medhållande och beyan parlamentariker som tydligen inte ser längre än en armlängd dit näsan pekar (vi kallar honom Bagdad Malm), Bagdad Malm går emot. Frågan är vilken part som har starkast och gynnar mest de båda länderna. Fortsatta spänningar för att man beskyddar terrorister på sitt territorium (Bagdad Malms lösning) eller fred med handel och utbyte som gynnar båda länderna (Gul, Talabani och självstyrets lösning).

Bagdad Malms lösning gynnar inte något va länderna, och vinnaren vid en eventuell konflikt är redan given.

Vi lever i ett post-9/11 kära läsare. Där människor mer och mer börjar tro på demokrati, fred och säkerhet. Då kan och ska man inte ställa sig bakom anti-demokrati. För det är vad terrorism är, anti-demokrati, försöka tvinga fram politiska bud genom våld och terror.

Kan tänka mig att de kommunistiska bergs-revolutionärerna i Kandil redan börjat packa kappsäcken och insett att det är genom dialog som civiliserade människor man uppnår bättring, inte genom bombdåd och annat idioti.


Emre