Två Svenska förluster i Afghanistan

Idag stupade det två svenska officerare och en lokal tolk på fredsframtvingande uppdrag i Afghanistan. Det blir fjärde döda svenska soldaten under ISAF missionen. Min tanke går till deras anhöriga och kollegor. Man har alltid en syn på militärer som våldsamma och mindre mänskliga ”stridpittar”. Men i själva verket så väljer dessa Svenska ISAF soldater att frivilligt riskera sina liv för att Afghanerna ska få leva som de själva vill i säkerhet och i skydd från skägg prydda falska mullor och deras vantolkningar av haliga skrifter.

Ska Sverige dra sig tillbaka från Afghanistan ? Absolut inte ! Vi kan inte lämna ett land i sticket. Oberoende av vad Jänkarna sysslar med, så har den svenska försvarsmakten alltid skött utlandsmissioner på ett idealiskt sett.

Jag vet att man hämnd begär inte är ett dygdigt begär, men visst skulle jag vilja se de ansvariga för svenska soldaternas död oskadligjorda. Detta är ett krig, ett svårt okonventionellt krig, som Sverige tyvärr har lite erfarenhet av. Mitt förslag, utbilda två permanent specialutbildad kompanier. Den ena tränas i Turkiet för icke-konventionell krigsföring (facit säger att Turkeit är bland de bästa på detta), det andra specialutbildas i Sverige för närmare relation till civilbefolkningen (facit säger att Sverige är bland de bäst på detta), då är det också dags att använda sig av den kompetens vi har fått genom invandring.

Tyvärr så är krig på detta sett. Vi kommer antagligen ha fler förluster. Vi har hittills varit beskyddade från detta, genom att undvika direkta stridsuppdrag osv. Men det gäller att bita sig fast och jobba för att avsluta uppdraget man tagit på sig. Kommer ISAF klara det ? Kanske, men inte fan ska vi sopa de afghanska bergen med våra uniformer som Sovjet fick göra.

Sancak Beyi Emre