95 årsdagen för Canakkale

Tänk er att Irakiska armén hade slängt ut Koalitionen under invasionen 2003, är det en tänkbar logisk tanke ? Nej, folk skulle rabbla upp teknologiska och utbildnings aspekter för att förklara varför det inte är en tänkbar tanke. Canakkale har en enorm innebörd, inte bara för Turkiet, utan för all världens folk som någon gång fått ställa sig emot girig imperialism. Australiensare och Nya Zeelandare är idag, många år efter kriget, på mycket god fot med Turkiet. Britterna ligger på ett mellanting och fransmän är fortfarande misstänksam mot för vad de gjorde i inre Anatolien.

Kropp och själ lades ner, med brist på verkligen allt så höll man invasionsstyrkan i schack till dess att dessa blev tvungna att dra sig tillbaka. Med sådana förfäder och sådan historia antar jag att man får finna sig tillrätta med att sticka ut. Varför är denna dag viktig ? Precis som i alla länder, så samlade man samtliga dugliga män (kvinnornas del i segern ska dock inte underskattas) för att försvara sitt rike. Skillnaden från många andra exempel är att man lyckades. Det är viktigt att minnas denna dag och främst de som låg i skyttegravarna, med kurrande mage och torr hals, frusna, dåligt beväpnade och klädda, just av den anledningen av att Turkiet ÄR Turkiet idag. Att mina läsare idag har turkiska namn idag beror på just dessa människor. För hade fienden fått som de ville, så skulle det inte finnas något Turkiet, det skulle ersättas med franska och brittiska sittningar och diverse perversa stater hade bildats. Det lustiga är att detta sammanfaller med anklagelserna, slaget fortsatte in i 1916.

TACK!

Ett av många brott begått av invasionsstyrkan. Beskjutning av civila bostäder under ett skyttgravskrig.

Underhålls karavan bestående av frivilliga civila

En intagen Anzac ställning

Osmanska Armén marcherar ut till Canakkale

Onbasi (Korpral) Seyit bär på en 258 kg tung granat till kustartilleri pjäsen.

Statyn efter Seyit.

Stop wayfarer! Unbeknownst to you this ground
You come and tread on, is where an epoch lies;
Bend down and lend your ear, for this silent mound
Is the place where the heart of a nation sighs.

To the left of this deserted shadeless lane
The Anatolian slope now observe you well;
For liberty and honour, it is, in pain,
Where wounded Mehmet laid down his life and fell.

This very mound, when violently shook the land,
When the last bit of earth passed from hand to hand,
And when Mehmet drowned the enemy in flood,
Is the spot where he added his own pure blood.

Think, the consecrated blood and flesh and bone
That make up this mound, is where a whole nation,
After a harsh and pitiless war, alone
Tasted the joy of freedom with elation.





Sancak Beyi Emre