En turkisk armeniers syn på konflikten

Erdogan träffar människor från olika håll för att täta till sina diverse initiativ. Jag har tidigare varit förbannad över detta, av den anledningen över att det var för vagt och att innehållet och namnen varierade ständigt. Men nu har det specificerats, och är tydligt vad man vill och hur man vill göra det.

Nu har turen kommit till turkiska medborgare med armenisk påbrå. En av dessa representanter Erdogan träffade kom tom med symboler för Osmanska riket, manschettknappar med Osmanska Sultaner. På frågan om 1915, så menar man på att det var ett syskonbråk som gjort båda sidor ledsna. Att kalla det folkmord är att överdriva menar man. Men att detta syskongräl är produkten av andras involvering (ryssar, britter, fransmän, osv från WWI). Detta gräl var för 100 år sedan, och bör vara över nu och blicka framåt, anser man.

Innan 1915 så var, enligt Bedros Sirinoglu, den armeniska befolkningen 1.5 miljoner i Anatolien. Idag bor ca. 70.000. turkiska armenier i Turkiet.
Bedros menar att det dog folk på båda sidor, men att majoriteten av de 1.5 miljoner armenier flyttades till andra områden inom riket och flyttat utomlands. Idag lever en stora armeniska grupper i Libanon, Syrien, Iran, Irak, USA, Frankrike, Latin amerika och i EU osv. Använder man simpel matte, så får man ut ett korrekt resultat menar han. Sirinoglu menar att båda sidorna hade förluster, men att leva i det förflutna leder till någonstans.

Precis som jag så är Sirinoglu förbannad på diasporan. Han säger att dessa bör komma och besöka sina hemländer och se hur medborgarna har det i Armenien innan man sabbar fredsprocesser. Dessutom tycker han att dessa ska hälsa på armenier i Turkiet, och se hur dessa egentligen har det innan man spyr galla över Turkiet. Det protokoll man signerat, mellan Turkiet och Armenien har fött hopp och man tror på att avtalet kommer att införlivas.

Jag är öppen för en försoning, och håller med Sirinoglu i mycket han säger. Men försoningen är mer komplex än att öppna gränsen. Historisk kommission som Sirinoglu inte tycker är nödvändig, är vital, och ska gränsen mellan länderna öppnas, så måste anledningen till stängningen åtgärdas. Väldigt simpla saker egentligen, men svåra att verkställa. Dock är det bra att öppna personer dyker upp i båda grupper.

Något helt annat:
Irländares besatthet med Osmanska riket, Turkar och Turkiet...

Sancak Beyi Emre